Bild lånad från häär.
Whaaa. I förrgår åkte jag och boyfriend till Malmö för att äntligen få se Harry Potter. Vi råkade välja 3D av misstag men ändå, det gjorde faktiskt ingenting.
Jag har läst boken många år sedan (08?) och hade glömt en hel del så jag blev överraskad. Eftersom det var del II slungades man in i handlingen och de där 2 timmarna kändes betydligt kortare. Jag ska inte ljuga, jag likt många andra grät under filmen och allt var bara så himla fint och ibland hemskt? Att få se allt man vuxit upp med bara falla ihop liksom. Det är så sorgligt att det är över. Minus till vissa scener som kändes för korta (kan inte berätta vilka utan att spoila), som i boken var långa, betydelsefulla stycken.
Allt annat: helt jävla underbart.
